Flickan Och KráƒÂ¥kan Letra

som en efter en tatt slut
Dᥠsá¥g jag en bild av en flicka
men en skadskjuten krá¥ka i famn
Hon springer ivá¤g genom skogen
sᥠfort som hon ná¥gonsin kan
Hon springer med fladdrande lockar
hon springer pᥠtaniga ben
Och hon bá¶nar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska va' fá¶r sent

Flickan á¤r liten och hennes há¥r á¤r sᥠljust
och hennes kind á¤r sᥠflá¤mtande rá¶d
Krá¥kan á¤r klumpig och kraxande svart
och om en stund á¤r den alldeles dá¶d
Men flickan hon springer fá¶r livet
med en skadskjuten fá¥gel i famn
Hon springer mot trygghet och vá¤rme
fá¶r det som á¤r riktigt och sant
Hon springer med tindrande á¶gon
hon springer pᥠtaniga ben
Fá¶r hon vet att det á¤r sant, det som pappa har sagt
att finns det liv á¤r det aldrig fá¶r sent

Jag bá¶rjade darra i vá¥nda och ná¶d,
jag skaka' av rá¤dsla och skrá¤ck
Fá¶r jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
Fá¶r mitt hopp á¤r en skadskjuten krá¥ka
och jag á¤r ett springande barn
som tror det finns ná¥n som kan hjá¤lpa mig á¤n,
som tror det finns ná¥n som har svar
Och jag springer med bultande hjá¤rta
jag springer pᥠtaniga ben
Och jag bá¶nar och ber fast jag egentligen vet
att det redan á¤r alldeles fá¶r sent